Politik med samvete

Skapad: 2012-04-24

Politik med samvete
  • Idag är förtroendet för politiker beklagligt lågt. Har det sin förklaring i det beteende som kommer sig av ett större intresse för politisk strategi och egen makt än för att företräda medborgarna? I ledande position kan regelverk och demokratiska processer upplevas som hinder för genomförandet av de egna idéerna. Man lockas att ta genvägar, att söndra och härska. Med påtryckningar om förlorat inflytande kan man tvinga fram interna motsättningar hos dem som opponerar sig, för att sedan utmåla dem som splittrade för att förstärka effekten.

    Miljöpartiet har under flera mandatperioder haft förmånen att forma Kalmars framtid tillsammans med socialdemokrater och vänsterpartister. Vi är ständigt positivt pådrivande för en grönare framtid. För att åstadkomma ett hållbart samhälle har jag varit en av de mest aktiva i fullmäktige, men har också kunnat framföra Miljöpartiets sakliga analyser och konstruktiva kritik när så behövts. För mig vore det ena inte trovärdigt utan det andra. Men utrymmet för att kombinera visionärt framåtsyftande arbete med kritiskt tänkande har minskat.

    Det är uppenbart att en ganska osund kollegialitet breder ut sig inom kommunpolitiken. Motståndet mot maktmissbruk är oroande tyst. Vi som ändå kämpar emot erfar uteslutningsmekanismer, personangrepp och smutskastning, men också ett hoppingivande starkt stöd från allmänheten.
    I Kalmar utövar Socialdemokraterna påtryckningar för att de upprepade lagbrott och demokratiöverträdelser som förekommer i KSRR ska förtigas, med nyfunna vänner i de borgerliga leden som påhejare. Någon granskande opposition att tala om finns knappast längre och då behövs Miljöpartiets sunda kritik än mer.
    Genom att ”lägga samarbetet på is” har Socialdemokraterna ökat trycket gentemot Miljöpartiet. Bestraffningen för att några ger rättmätig kritik drabbar en hel partigrupp, som förväntas göra interna utrensningar för att åter komma in i värmen. Avsikten är tydlig – gör er av med dem som vågar yppa kritik annars förlorar ni inflytande och uppdrag.

    Vi som företräder Miljöpartiet agerar mot missgreppen i KSRR helt i enlighet med det uppdrag som getts i medlemsbeslut och de värderingar som Miljöpartiet står för. Men det är också upp till varje enskild att försvara demokrati och rätt. Man kan inte ta hänsyn till politisk taktik eller vänskapslojaliteter i fråga om att följa lagar och förordningar.
    Vår kritik delar vi med revisionsberättelser, rapporter och domstolsutslag, samt förtroendevalda från flera andra partier – såväl borgerliga som inom socialdemokratin. Vi möter socialdemokrater som skäms över sina partikamraters agerande och inget hellre vill än att partiet ska förtjäna ett återvunnet förtroende, medan partipiskan istället tvingar företrädare att fatta beslut som de inte gillar.
    Många inser att vi som folkvalda har ett ansvar att reagera på maktmissbruk och vill inte skjuta på budbäraren. Man förmår skilja på orsak och verkan, liksom på rätt och fel. För när rättskänslan havererar är det inte de som påpekar felaktigheterna som är rättshaverister. Det är i själva verket då det behövs så kallade whistleblowers, även om de ofta får betala ett högt pris. Men det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man, med Astrid Lindgrens ord, ingen människa utan bara en liten lort.

    Samvetsfrågor är inget man ska kompromissa om. Jag gläds över de många som visat sig ha ryggrad och inte böjer sig ens när det blåser som hårdast. Men jag förstår också de aktiva gröna som vill göra skillnad nu, men ser ett maktparti kringskära möjligheterna om vi fortsätter vara lika öppna med vår kritik – även om jag hellre ser vår påverkansmöjlighet mer långsiktigt än så. Ska framtida politiker inte leva under samma hot måste vi komma till rätta med problemen nu. En vällovlig önskan om att påverka positivt med sitt inflytande får inte bli hinder för att påtala oegentligheter.

    Jag anser att Socialdemokraterna ska få en tydlig respons på sina hot. Saknar jag medlemmarnas förtroende att företräda dem lämnar jag omgående alla lokala uppdrag som partiet anförtrott mig. Med min sorti kan Miljöpartiet möjligen välkomnas till maktens grytor igen. Jag emotser därför en medlemsomröstning i frågan, så snart det bara är möjligt. Om det ändrar förutsättningarna för allmänhetens insyn och för demokratin eller innebär att makthavarna äntligen får sitt efterlängtade lugn återstår att se.

    Jonas Löhnn (MP)