Jag går vidare till Mark- och miljödomstolen

Skapad: 2011-07-15

Jag går vidare till Mark- och miljödomstolen

  • Kalmar 2011-07-14


    Till
    Mark- och miljödomstolen vid Växjö tingsrätt
    genom
    Länsstyrelsen i Kalmar län


    Överklagande av bedömning att besvärsskrivelse inte inkommit i rätt tid


    Jag upplever mig ha blivit vilseledd. Trots att jag till punkt och pricka följt varje instruktion, och agerat exakt så som påbjudits från kontaktade myndigheter, har mitt överklagande förvägrats prövning.

    Länsstyrelsen i Kalmar vill med hänvisning till att överklagandet inkommit för sent avstå från att pröva mina formella invändningar mot ett kommunalt fullmäktigebeslut.
    Jag anser att en sådan prövning bör göras eftersom jag lämnat mitt överklagande inom den tid som lagen föreskriver.

    Länsstyrelsen hänvisar i sitt beslut 2011-06-27 till §§ 23 och 24 i Förvaltningslagen (1986:22), men avser förstås (1986:223).
    Man tar emellertid varken hänsyn till lagtexten i sin helhet eller den viktiga del av mitt yttrande, där jag även framställer en begäran om återställande av försutten tid – något som Länsstyrelsens beslut och motivering inte ens nämner.

    Mitt överklagande lämnades nämligen inom den stipulerade treveckorsperioden, till den myndighet som vanligen behandlar överklaganden av kommunala fullmäktigebeslut; Förvaltningsrätten.
    Det överklagande som tillställts Länsstyrelsen är exakt samma överklagande som, direkt kopia av, det jag lämnat till Förvaltningsrätten, Ändå anser Länsstyrelsen att det är ”en helt annan parallell process än den som avser förvaltningsbesvär enligt plan- och bygglagen”.

    Om Länsstyrelsens utlåtande vore korrekt skulle jag givetvis ha valt att inkomma med de två olika besvärsskrivelserna samtidigt, så att både kunde löpa parallellt. Men den besvärsskrivelse jag författat är inte två olika utan en enda, vilken först sändes till Förvaltningsrätten och sedan, när de meddelat att de ansåg att den istället skulle behandlas av Länsstyrelsen, därefter sändes dit – inom den tid för överklagande som gällde för det besked jag fått.
    Läser man de inlämnade besvärshandlingarna framgår det med all tydlighet att det är samma sakfråga och samma invändningar som tas upp, samt att jag vänt mig till Länsstyrelsen efter Förvaltningsrättens hänvisning.

    Motivet som Länsstyrelsen anger för att anse att det handlar om två olika överklaganden är att jag ursprungligen begärt laglighetsprövning, och inte lämnat ett förvaltningsbesvär. Men detta argument är en truism, eftersom överklaganden till Förvaltninsgrätten per definition ju alltid begär laglighetsprövning. Med Länsstyrelsens cirkelresonemang åstadkoms ett Moment 22. När däremot Förvaltningsrätten anger att samma överklagande ska betraktas som ett förvaltningsbesvär borde det vara uppenbart att det är samma överklagande och inte ett nytt.

    Anledningen till att jag inte genast vände mig Länsstyrelsen var att jag följde Kalmar kommuns information som underrättar medborgarna i Kalmar om hur man överklagar ett kommunalt beslut. Denna finner man på Kalmar kommuns hemsida, under ämnet ”Demokrati” och underrubriken ”Överklagande”, eller på direktlänk:
    http://www.kalmar.se/t/page.aspx?id=36723
    (Bilaga 1)
    Där beskrivs vilken instans man ska vända sig till för överklaganden av kommunala beslut, på följande sätt:

    "Vill du överklaga ett kommunalt beslut ska du skriva till förvaltningsrätten i Växjö (f.d. länsrätten). Ange vilket beslut du överklagar och vilka omständigheter du stöder dig på. Överklagandet ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från den dag då det tillkännagavs på kommunens anslagstavla att protokollet över beslutet justerats. Kommunens anslagstavla hittar du i Stadshusets entré."

    Jag följde alltså den anvisning som kommunen ger och vände mig i rätt tid till Förvaltningsrätten.
    I kommunens information framgår också följande:

    "Förvaltningsbesvär är ett överklagande enligt Förvaltningslagen (exempelvis bygglov eller försörjningsstöd). Enligt denna lag får ett beslut överklagas av den som beslutet angår. Det krävs också att beslutet har gått dig emot och att det är ett beslut som är möjligt att överklaga. Överklagandet ska lämnas in direkt till kommunen enligt den besvärshänvisning du fått tillsammans med beslutet, senast tre veckor efter att du tagit del av beslutet."

    Här framgår att jag, som inte berörs som boende i närheten av planområdet och tidigare inkommit med invändningar, inte kan överklaga ett detaljplaneärende. Utifrån denna information fanns det inte möjlighet för mig att lämna ett förvaltningsbesvär.
    Först senare har jag på egen hand tillägnat mig informationen att den inskränkning av rätten att överklaga detaljplaner, som kommunen informerar om, enligt Plan- och bygglagen (2010:900) 13 kap. 10 § punkt 2 inte gäller om överklagandet grundas på att beslutet inte har tillkommit i laga ordning. Och det är ju vad mina invändningar handlar om.
    Denna inskränkning framgår emellertid inte av den besvärshänvisning som kommunen ger.

    Mitt överklagande hamnade alltså först hos fel instans beroende på att jag gjorde som kommunens information påbjöd. Om detta ledde fel måste det således bero på att besvärshänvisningen är bristfällig eller felaktig.

    Det lagrum som Länsstyrelsen hänvisar till, 24 § i Förvaltningslagen (1986:223), innehåller, i styckena två och tre, vilka Länsstyrelsen inte berör, undantag från de tre veckornas överklagandetid:
    ”Skrivelsen skall inte avvisas, om förseningen beror på att myndigheten har lämnat klaganden en felaktig underrättelse om hur man överklagar.
    Skrivelsen skall inte heller avvisas, om den inom överklagandetiden har kommit in till den myndighet som skall pröva överklagandet. I ett sådant fall skall denna myndighet vidarebefordra skrivelsen till den myndighet som har meddelat beslutet och samtidigt lämna uppgift om vilken dag skrivelsen kom in till den högre instansen.”


    Dessa undantag måste anses vara tillämpliga för mitt överklagande.


    Lagstiftarens intention var uppenbart inte att försätta enskilda i en situation där myndigheter underlåter prövning, när man utan egen förskyllan passerat tidsutdräkten för ett överklagande.
    Andra myndigheter tillämpar motsvarande regelverk som t ex Försäkringskassan, enligt Vägledning för omprövning, ändring och överklagande av Försäkringskassas beslut 2001:7 Version 8, beslutad 2010-11-22:
    ”Har överklagandet lämnats in inom föreskriven tid men till fel instans anses överklagandet ha gjorts i rätt tid då det överlämnas till rätt instans (6 a § FPL och 113 kap. 28 § SFB).”



    Ett beslut som överklagats i behörig ordning vinner inte laga kraft förrän den rättsliga prövningen är avslutad. Mitt överklagande 6/3 rörde ett beslut om ett kommunalt finansieringsåtagande som inte tillkommit i rätt ordning, när det endast togs upp i en bilaga till ett detaljplaneärende – en bilaga som fullmäktigeledamöterna inte tilläts lägga yrkanden om.
    Jag uppfattade personligen inte mina besvär som gällande själva detaljplanefrågan, och hade inte upplysts om att det fanns undantag från regeln att detaljplaner endast kan överklagas av personer i planens geografiska närhet vilka lämnat synpunkter under utställningsskedet.
    Förvaltningslagen 4 § anger att ”om någon enskild av misstag vänder sig till fel myndighet, bör myndigheten hjälpa honom till rätta”.
    Detta skedde förvisso, men först mer än fem veckor efter att jag inkommit med mitt i rätt tid lämnade överklagande. Under denna tid – liksom vad som för närvarande fortfarande gäller – har alltså fullmäktiges beslut inte kunnat vinna laga kraft, eftersom det varit föremål för bedömning hos högre instans.



    Med anledning av vad jag ovan beskriver menar jag att det finns två fullgoda skäl till varför Länsstyrelsens avvisande av mitt överklagande ska anses felaktigt:

    1. Överklagandet inkom i rätt tid, men till vad som bestämts vara fel myndighet.
    Förvaltningsrätten menar att Länsstyrelsen är rätt instans för vad de ansåg vara ett förvaltningsbesvär och avstod därför från att göra en laglighetsprövning. Eftersom överprövning av fullmäktigebeslutet hade begärts har det inte vunnit laga kraft och bör därför fortfarande kunna prövas.

    2. Om så fordras måste jag kunna anses ha giltiga skäl till återställande av försutten tid, då jag följt de besvärshänvisningar jag fått och inkommit med mina inlagor inom besvärstiden. Att kontaktade myndigheter – och inte jag som klagande – är orsak till ett sent överklagande borde räcka som giltig ursäkt.



    Dag som ovan


    Jonas Löhnn