Folkstyre har sin grund i tanken att varje människa är okränkbar och obegränsat värdefull. Lite mer förenklat brukar man tala om alla människors lika värde.
För de gemensamma beslut som vi fattar, i stora eller små sammanhang, bör därför varje individ kunna göra sin röst hörd. Man ska i en demokrati kunna ta del av information, samtal och beslutsfattande.

När människor anförtror varandra uppdrag att vara företrädare för fler än sig själv följer också ett ansvar att vara representativ. Den som får uppdrag och inflytande måste sträva efter att vara sann mot sig själv och sina värderingar, samtidigt som man är lyhörd och transparent gentemot dem vars talan man för. I den representativa demokratin finns en inbyggd svårighet, då det kan förväntas att de mest oegennyttiga sällan är de som själva eftersträvar makt, och de som vill göra egen karriär eller lägger sig mer vinn om sitt eget ofta söker sig just till uppdrag där man fattar beslut åt många.
På samma sätt kan det förhålla sig i arbetslivet och i organisationer av alla de slag; ju mer inflytelserik ledande befattning, desto större blir ansvaret att bortse från egenintressen och särintressen. Den utmaningen är svår och ingen är ofelbar. Men makt kan korrumpera och ibland behöver sådant som annars förblir dolt komma till allmän kännedom för att åtgärdas.

Både inom offentlig sektor och i näringslivet föreligger risken att maktpositioner drar till sig maktmänniskor. Hela strukturer kan uppstå där demokrati och lagar reduceras till hinder för effektivt genomförande av de egna idéerna. Därför behöver makten alltid granskas och demokratin värnas. Det behövs regelverk och att det påpekas när efterlevnaden brister. De som först ser när lagar och regler förbigås finns oftast ”på insidan” i den organisation där det händer. Den som förväntas att vara lojal med sin ledning, eller gruppen den tillhör, uppfattas lätt som provokativ när den vågar uppmärksamma sådant som behöver rättas till eller förändras. Man kan ge intryck av att vara hotfull, osolidarisk och besvärlig. Att blottlägga känsliga uppgifter kan ibland vara både förbjudet och farligt. Det sker inte gärna utan starka motiv, särskilt som det är lätt att även själv smutsas ner vid den sortens renhållningsarbete. Denna otacksamma uppgift brukar kallas att vara ”whistleblower”, eller visslare.

Visslare behövs för att stävja maktmissbruk och korruption. Och visslare behöver stöd för att klara sin ofta mycket svåra uppgift. Därför finns nu nätverket Visslarna.
Vi ska stödja uppgiftslämnare så att de kan agera utan att åsamka onödig skada, vågar gör det som samvetet bjuder dem och får möjlighet att dela erfarenheter med andra i liknande situation.

Gränsen mellan att visa civilkurage och att bli en rättshaverist är inte helt tydlig och det finns alltid intressen som vill blanda samman förhållningssätten. Det avgörande är vilka motiv man har. En visslare ska inte drivas av egenintresse, utan ha ”högre värden” som mål – bibehållen rättssäkerhet, demokrati, allmänhetens eller organisationens bästa, hälsa, miljö och omsorg om utsatta eller liknande.
Det vilar ett ansvar på den som offentliggör känsliga uppgifter att använda försvarbara metoder. De medel man tar till ska harmoniera med målet. Det kräver övertygelse, principfasthet, klarsynthet, perspektiv och mod. Sådant som inte alltid är lätt att ensam upprätthålla. Därför behöver vi varandra. Vårt diskussionsforum är till för att underlätta detta.

Sveriges grundlag innehåller en rättighet som kallas meddelarfrihet. Den regleras i Tryckfrihetsförordningen och innebär rätt att i vilket ämne som helst lämna upplysningar för offentliggörande, t ex till media. Undantagen från regeln är få och även sådant som lyder under sekretess omfattas, såvida det inte gäller information som man klassas som landsförrädare eller spion om man avslöjar. Meddelarfriheten gäller i stort sett för alla, utom präster som omfattas av absolut tystnadsplikt för sådant som framkommit i bikt eller enskild själavård.

Vårt nätverk är huvudsakligen praktiskt inriktat. Andra organisationer, som den svenska delen av Transparency International, bedriver ett förebyggande arbete för att motverka korruption och öka insynen i offentlig och privat sektor. De erbjuder föredrag, ger ut publikationer och genomför påverkansarbete. VISSLARNA är ett helt fristående nätverk, men kan ses som ett komplement till det arbete som andra gör. Vi avser att organisera nätverket som en enkel ideell förening med möjlighet att utveckla fler stödfunktioner efter hand.
Kan ideella resurser med särskilda kompetenser knytas till nätverket vore det önskvärt. Man kan också tänka sig att utveckla möjligheten att ta emot ekonomiskt stöd så att de som påtalar oegentligheter kan erbjudas viss juridisk konsultation. Kanske kan man också utveckla en symbol som visar att man stödjer anti-korruption som företag och organisationer kan köpa om de redovisar någon sorts löfte eller nedtecknat förhållningssätt eller liknande åtagande som ska göra det lättare för den som vill påpeka brister. Att utforma sådant på ett rätt sätt gör vi gemensamt.